NEUROPSYKIATRI

I riktlinjer för neuropsykiatriska utredningar står det ofta att en neuropsykiatrisk diagnos (främst ADHD, AST och ADD) inte bör ställas på barn och ungdomar som varit med om traumatiserande erfarenheter. Det beror på att många av de symtom som kännetecknar de neuropsykiatriska diagnoserna, även kännetecknar möjliga symtom hos barn som traumatiserats.

 

I det samhällsklimat som nu råder finns en stark betoning på mätning och evidensbaserade åtgärder. Det leder till att psykiatrin ofta gör neuropsykiatriska utredningar av personer som uppvisar symtom på ADHD eller AST. Om man då finner anledning att ställa diagnos gör man ofta det, även om man vet att barnet levt under svåra omständigheter, och även om man vet att barnet varit med om potentiellt traumatiserande händelser. 

 

Ungdomar som kommer till Viksjö Gård behandlingshem har ibland både varit med om svåra livssituationer och uppvisar symtom på ADHD eller AST. Ibland har psykiatrin ställt en eller fler neuropsykiatriska diagnoser, och ibland inte.

 

På Viksjö Gård behandlingshem försöker vi att inte fastna i tanken att en ungdoms utveckling begränsas helt av en eventuell neuropsykiatrisk diagnos. Genom att behandlingen koncentrerar sig på att skapa en trygg miljö i vilken det blir möjligt att bearbeta svåra minnen och att reda ut destruktiva relationer, så kan vissa symtom minska och försvinna.

 

Kanske kan man säga att den neuropsykiatriska diagnosen får vara en hypotes bland andra. Och eftersom ungdomar kan mogna och utvecklas under behandling, måste det alltid vara möjligt att omvärdera en diagnos, även om den kallas neuropsykiatrisk.